Kristina ger och vill ha god service

Idag läser jag på Studiomannens blogg. Han skriver om service. Jag skulle kommentera, men det blev så långt att jag väljer att göra ett eget blogginlägg om detta istället.

Jag har också jobbat med serviceyrken i flera år. Det har jag haft stor nytta av, både i skolbänken och i nya yrkesrollen. Visst är det fantastiskt att inte alla har förstått vad service innebär! Att ge det lilla extra, det man inte förväntar sig. Då bygger man kundrelationer och får återkommande kunder/gäster. Bara det att bjuda på kaffet efter maten på en restaurang (kostar kanske EN krona för ägaren) kan göra hela skillnaden. Att lägga ner sig i en skoaffär eller klädaffär för att hitta och ta hem rätt vara, eller till och med rekommendera en konkurrent i vissa fall - det kan man tjäna otroligt mycket på. Men till skillnad mot Studiomannen kan jag inte hålla käften.

Exempel: Jag och min sambo skulle förlova oss. Gissa om jag sprang in hos varenda guldsmed i stan... I en av dessa var det helt tomt. Expediten pratade i telefon. Inte en blick mot mitt håll. Jag tittade och fastnade vid en hylla. Började snegla mot expediten, hon såg mig men, guess what? hon fortsatte prata i telefon! Inte en nickning, en höjning av handen, en gest som visade att hon skulle hjälpa mig snarast. Med tanke på att vi tänkte spendera en ganska ansenlig summa pengar på ringar, förväntar jag mig ett gott mottagande med högklassig service. Eller förresten, det förväntar jag mig även om jag skulle handla ett gummiband. I alla fall, jag väntade en stund till, men tröttnade och sa högt och tydligt på min väg ut; Ja, i den här jävla butiken vill man inte sälja något i alla fall. Eller kanske inte riktigt, ta bort svärordet så kommer vi nog närmare sanningen. Tror du jag någonsin går dit igen? Näe. Inte en chans. För övrigt blev det inga ringar. Än. Vi tatuerade in vår förlovningsring istället... Men om vi skulle gifta oss någon gång så blir det två ringar. Ser nog inte så bra ut med en ring och en halv synlig tatuering på fingret...

Och ja, vi förlovade oss 070707. Därav sjuorna. Det vore väl fan om han skulle glömma det datumet!