Ännu en dröm i sann amningsanda

I går natt bjöds jag på ytterligare en mara.

Vi hade två akvarium i vardagsrummet, och helt plötsligt ser jag en fisk på golvet. Och en till, lite längre bort. Inser att ett akvarium gått sönder, och mycket riktigt, ett hörn var borta. Fiskar simmade förbi oss i luften (ja, de kan det i drömmar), och vi fick bråttom att fånga alla för att lägga dem i det andra akvariet. Använde fjärilshåvar för att fånga de små snabba malarna. Men akvariet blev snabbt fullt, så sambo sprang med fiskar till ett akvarium (eller terrarium?) i ett annat rum. Vad jag inte visste var att bebis låg där i också (såklart, logiskt ställe att ha en bebis på). Han slängde i en jättestor mal bland annat, och den måste ha attackerat bebis. När jag kom dit så hade sambo räddat henne från malen, och runt henne låg massor av topz och bomullsrondeller, alldeles svarta av bläckfiskbläck från malen. Hon överlevde än en gång som tur var...

Som min vän Maria skrev i en kommentar, "Amningstankar kan vara hur konstiga som helst och likaså drömmarna. När man ammar är men helt enkelt lite kokko. Det går över..." så är jag inte så orolig över mina plötsligt återkommande mardrömmar. Och jag håller med, jag är nog lite extra kokko nu...