fredag 6 november 2009

Never ending story

Och jag som trodde att det skulle vara över nu. Att jag skulle sitta här, opererad. Done.
Men dom bá: näe, vi ska bara undersöka dig idag, ta lite bilder och peta och slå lite på din tand och så ska vi prata om det här och se vilken metod vi ska ta till och det här kommer ta tid och det är inte säkert att det funkar och då får vi ta en annan metod och det blir dyyyyrt så det är bäst du förlänger din jätte-jättedyra tandförsäkring för annars får du betala det här trots att din tandläkare klantat sig och haft av en borr långt upp i tandroten och gett dig en inflammation däruppe.

Mr übertandläkarspecialisten himself ska alltså försöka göra om rotfyllningen och förhoppningsvis få bort borren. Om inte, så ska han försöka gå runt borren och göra rent för att få bort inflammationen. Om det inte funkar, ska han operera. Inte säkert att det funkar heller, och i så fall drar de ut tanden och jag får (säkert FÅR man) en bro. En låtsastand alltså. I guld. Det är säkert, han sa så. Guldtand. Tjenare. Ska jag ha en lapp över ögat också?

För övrigt var pappi hemma med bebis då. Och gav henne gröt. Typ dubbelt så mycket som hon någonsin fått tidigare. Hon hade ont i magen i natt. Milt uttryckt. Men de hade haft kul när jag var borta i alla fall. Sen att jag inte fick sova i natt är en annan femma.


1 kommentar:

Suzan sa...

bbrrr.. tandis är så hemskt!