Förlåt, det är mitt fel att det regnar idag

Såg jag i ögonvrån något som inte stämde riktigt. Mitt på väggen i vardagsrummet satt en spindel. Alldeles stilla satt den där, det kändes som den stirrade på mig.

Hämtade lite papper och skulle ta kål på den, men stannade liksom i rörelsen och tittade på den, lite närmare. Tjock med korta fula ben. Kändes gammal och trött. Rörde sig inte, utan bara satt där. Väntade. Jag attackerade snabbt och tittade sen i pappret. Den var död. Krossad.

Hela situationen kändes bisarr på något sätt. Var den suicidal? Hade den gett upp och klivit ner och satt sig mitt på väggen för att bli hjälpt till slutet?

Ibland blir jag lite rädd för mina egna tankar.